ASVT-krönikan
december 30 2016 0 kommentar

ASVT-krönikan

Avelsframsteg

Snart byter vi almanacka till 2017 och det är dags för stoägarna att göra det årliga hingstvalet. Därför tänkte jag skriva hur man mäter och gör avelsframsteg. När man mäter ett generellt avelsframsteg (inte bara på travhästar som denna formel används), så mäter man fyra parametrar. Avelsframsteget är något som gäller för HELA kullen inte för enskilda individer, men om man jobbar efter formeln kommer man i längden att maximera sina möjligheter även på individnivå. Det kommer dock alltid att finnas enskilda individer som är undantagen som kommer att bekräfta regeln och det är lite av tjusningen med avel.

Avelsframsteg1
• Om någon av faktorerna ovanför bråkstrecket är noll så blir det inget avelsframsteg.
• Om urvalet görs helt fel så att man tar vilka hästar som helst så blir det inget avelsframsteg.
• Om den genetiska variationen är noll så blir det inte heller något avelsframsteg.
• Ett generationsintervall på 5 år ger dubbelt så stort avelsframsteg som ett generationsintervall på 10 år, om allt annat är lika.

1) Intensitet i urvalet. Vi ska använda de bästa individerna i aveln. Eftersom travsporten är en prestationssport (det finns exempelvis andra hästraser som avlar på utseende och färg), så bör vi använda de som har visat sig ha de bästa meriterna - på banan eller i aveln. Visst kan det finnas potentiella individer som inte presterat, men det är betydligt ”säkrare” att gå på de som bevisat att de har talang. Visst finns det de som har ”haft otur”. (Tänk i fall otur är ärftligt? Ibland kan man tro det…)
BLUP-talet är en jättebra vägledning för att uppskatta en individs avelspotential.

2) Säkerhet i urvalet. Det är såklart säkrare att använda individer som redan har verkat i aveln och bevisat vad de kan förärva. Jag tillhör de som hellre förespråkar att använda en beprövad hingst som bevisat sin storhet, än att chansa på oprövade hingstar. Det senare är mycket mer spännande, men låt andra dra dessa lotter först – är mitt råd. Rent krasst, så misslyckas fler hingstar – än de som lyckas.

3) Generationsintervall. Detta talar emot 2), men det är logiskt. Om vi avlar på rätt individer och gör ett avelsframsteg, så blir avelsframsteget snabbare – desto kortare generationerna är. Helst vill vi ha hög intensitet, hög säkerhet och snabba generationer. Det är en möjlighet om vi väljer att sätta unga individer i aveln, för att snabbare få ett svar på deras arvbarhet.
Flikar in ett teoretiskt exempel: Jag tycker att det är intressant att Kriterievinnaren Readly Express (BLUP nu: 135) testas i avel redan som fyraåring. (Hoppas fler kommer att följa efter.) Vi kommer att få ett bra svar redan 2020 på hur hans första treåringar presterar. En av delägarna i Readly Express äger även Kriterievinnaren från 2012 Chelsea Boko (BLUP nu: 124, som fyraåring: 130) som också debuterade i avel under året. Här väntade man tre säsonger innan han togs till avel. Hade han tagits till avel 2013 hade första kullen treåringar varit ute efter nyåret. Nu får vi vänta till 2020 för att få svaret även för honom - när han är 11 år och Readly Express som då bara är 8 år. Kanske hade Chelsea Boko fått bättre chanser, om han gått till avel 2013 när han hade 130 i BLUP-tal och hans grymma prestation från Kriteriet var färsk på näthinnan?
(Jämför: Readly Express fick 110 ston med ett snitt BLUP på 111, mot Chelsea Boko fick 16 ston med ett snitt på 103 i BLUP. Snitt-BLUP för ston som betäcktes på svenska språngrullor 2016 var 105.)

4) Genetisk variation. Desto större genetisk variation vi kan nå i populationen, desto bättre…speciellt om vi kan uppnå en hög intensitet och säkerhet i urvalet. Därför är det bättre för populationen att använda presterande individer som inte är närbesläktade med stora delar av populationen, än att använda helsyskon, halvsyskon eller söner till populära hingstar – som saknar egna prestationer/meriter. (Kom ihåg att helsyskon och söner i genomsnitt bara har 50% gemensamma gener med ”originalet”, men det kan vara mindre…eller mer.) Då får populationen varken intensitet, säkerhet eller genetisk variation = avelsframsteget hämmas via flera parametrar.
Om den genetiska variationen blir för snäv, får vi en inavelsdepression. Detta är något som drar ifrån de plus som vi samlat ihop under punkterna 1) - 3). Det har sedan några år tillbaka gått att mäta en inavelsdepression i den svenska travhästen, trots att vi till tillnärmelsevis inte ligger på samma nivåer ännu som exempelvis Nordamerika.

En annan konflikt är mellan 1) selektionsintensitet och 4) genetisk variation. Om de bästa hingstarna betäckte 500 ston vardera i Sverige skulle vi få ett högre avelsframsteg tack vare högre selektionsintensitet, men vi skulle riskera att förlora massor (minst lika mycket eller mer?) i förlorad genetisk variation.

Nu blev det mest hingstexempel ovan, men det är samma parametrar som gäller för ston som används i aveln. Det leder in på ämnet att många anser att ”hingstvalet överskattas” i debatten och att det är mycket viktigare att fokusera på stoet.

Ja, jag håller med om att det är betydligt viktigare att skaffa sig ett bra sto att avla på. Det är en jättebra grund och blir hon ett bra avelssto, så kanske man till och med har möjlighet att avla vidare även på hennes döttrar. Ett sto har möjlighet att lämna flera avkommor under många säsonger, medan varje säsong kan välja en ny hingst.

Fast, anledningen till att de flesta vill prata ”hingstval” är att de redan har bestämt vilket sto som de tänker avla på och vill optimera möjligheterna för sitt befintliga sto. De kanske köpt henne för avel och då är det redan bestämt för några säsonger framåt. Andra kanske tävlat med sitt sto och nu är sugna på att ta ett föl. Ibland kan det vara mest av känslomässiga skäl, men dessa ska inte underskattas.

Om jag ska vara generell, utifrån vad jag skrivit ovan, skulle jag satsa på följande filosofi.

1) Köp ett ungt sto (5-6 år, så kan hon producera många avkommor) med bra egna unghästmeriter med en härstamning som är bra, men gärna med lite udda inslag (kanske franska?) för att lättare hitta hingstar att korsa henne med.
(Ett sto som är 5-6 år och har 110 eller högre i BLUP tillhör de 20% bästa i sin kull. Då har du bra möjligheter att hitta ett bra sto. Går du upp till 115 eller högre, har du ännu bättre möjligheter när urvalet är de 6,6% bästa.)

2) Betäck med beprövade hingstar som flera år legat i topp i hingststatistiken och bevisat att de kan lägga både bredd och topp. Det finns även prisvärda beprövade hingstar som inte behöver kosta en förmögenhet.

3) Se till att hålla nere inavelskoefficienten för den tilltänkta avkomman. Min egen helt ovetenskapliga måttstock är att hålla sig under 1/8, dvs 12,5%. Helst ännu lägre, om det går.

4) Känslan… Vilken typ av hingst söker du till stoet? Glöm inte egenskaperna och tänk även på fertiliteten. Lita på magkänslan. Det måste kännas rätt.

OBS! Det kommer fortsättningsvis att gå bra att avla på andra sätt också. Det är inga problem att rabbla upp listor med individer som är undantag från ovanstående. Jag har ovan varit generell i ett exempel för hur man säkrast driver hela populationen framåt ur ett strikt avelsperspektiv.

Jag avslutar krönikan med att sticka ut hakan lite och hävdar att det absolut vanligaste nybörjarmisstaget hos stoägarna är att använda – helsyskon, halvsyskon eller söner till populära hingstar – som saknar egna prestationer/meriter. (Ja, jag har också varit nybörjare...)
Det finns hingstar som lyckas, men jag skulle hävda att de är väldigt få i förhållande till de som försöker. Givetvis kommer det att finnas enskilda avkommor till dessa som blir bra (t.o.m. riktigt bra!) och det är inget konstigt med det, men sannolikheten är klart mindre. Varför göra det ännu svårare än det redan är?

Med detta vill jag passa på att önska alla ett Gott Nytt År och lycka till med era sto- och hingstval kommande avelssäsong!

Håkan Persson
Håkan Persson